Skip to main content

Mikael Johansson på vår kommunlista

Michael Johansson står på vår lista till kommunfullmäktige.

Jag är 40 år och jobbar på Scania som montör. Jag har även en del fackliga förtroendeuppdrag för IF Metall. På fritiden tränar jag på gym och jag är med i friidrottsföreningen Oskarshamns SK. Den viktigaste politiska frågan tycker jag är att ge våra ungdomar en trygg framtid där de får möjlighet att utvecklas till det de vill, oavsett bakgrund.

Angelica Ågren på kommunlistan

På plats nr 10 på vår lista till kommunfullmäktige står Angelica Ågren.

Jag är socionomstudent, mamma, feminist och hästälskare

Vänsterpartiets politik är den politik som stämmer med min syn på hur jag vill att samhället ska vara, som arbetar för ett jämlikt samhälle där alla ska få möjlighet att leva ett bra och värdigt liv. Det är viktigt för mig att partiet har perspektiv och analys kring feminism och klass.

Det är lätt att tänka att politik är något tråkigt och att en inte är intresserad men som jag ser på det så är det mesta i ens vardag politik eller styrt av politiken. Jobben vi går till, förskolorna och skolorna vi har våra barn i, vården vi får, samtalen vid middagsbordet, osv, osv.
Att vara delaktig och engagerad i politiken ger möjlighet att påverka i de frågor en tycker är viktiga.

Jämställdhet, genus, jämlikhet, förskola och skola är frågor som ligger mig varmt om hjärtat.

Marita Reinholdsson på vår kommunlista

Marita Reinholdsson står på plats nr 6 på vår lista till kommunfullmäktige.

Jag är pensionär och har arbetat inom LSS-verksamheten, både i skolan och på boenden. En verksamhet som ger vidgad syn på vad som är väsentligt och viktigt att ta tillvara på när man har förutsättningar.
Att umgås med familjen, barn och barnbarn ger mej energi och livsglädje. Naturen är också en rik energikälla.

För mej är det viktigt att alla, barn, ungdomar och äldre får möjlighet att
leva ett värdigt och bra liv, med rätt hjälp och under rätt förutsättningar.
Jämställdhet och rättvisa är viktigt att kämpa vidare med. Miljön är också otroligt viktigt att vi tar tillvara på eftersom vi bara har en natur att leva på och av.

Vänsterpartiet är det parti som jag känner står bäst upp för detta. Att engagera sig politiskt är ett bra sätt att kunna påverka och förändra vad som sker i vårt samhälle.

Claes Zachrisson på vår kommunlista

Claes Zachrison står på plats nr 11 på vår lista till kommunfullmäktige.

Jag blev i mitten av sjuttiotalet medlem i Vänsterpartiet och har sedan dess, från och till, arbetat såväl icke-parlamentariskt som parlamentariskt med bland annat rättvisa och rättvisefrågor – iklädd vänsterglasögonen.

De politikområden jag brinner för, och då utan någon som helst inbördes rangordning, är: Kultur i alla dess former; Klimat, miljö och natur; Samhällsbyggnad; Rättvisa mellan landsbygd och stad; Jämlikhet, jämställdhet och välfärd.

Och till er som händelsevis råkar se detta vill jag gärna förmedla ett litet citat av Rosa Luxemburg. Det lyder ”De som inte rör sig märker inte kedjorna de har på sig”

Monica stå på vår kommunlista

Monica Johansson står på plats nr 8 på vår lista till kommunfullmäktige.

Jag är en aktiv, helnykter, troende pensionär med brett intresse för samhällsfrågor.

Politik är för mig möjlighet att tillsammans med likasinnade verka för rättvisa, jämlikhet, god miljövård och äkta trygghet i ett gott samhälle.

Vänsterpartiet är det enda partiet som talar om rättvisa och humanism, och vars företrädare agerar och röstar enligt partiets etiska linjer. Partiet står för äkta humanism och medmänsklighet.

Mina viktigaste frågor handlar om demokrati, mänskliga rättigheter, god hälsa för alla och ett samhälle fritt från våld och skador från alkohol och andra droger.

Presentation av våra kandidater till kommunlistan

Fredrik Jonasson står på plats nr 9 på vår lista till kommunfullmäktige.

Jag är en 45-årig truckförare med fackliga uppdrag. På fritiden går jag gärna på konsert, tittar på film och spelar brädspel med mina brorsbarn. Jag är uppväxt i ett klassiskt arbetarhem med en pappa som var svetsare och en mamma som arbetade i affär, men vi pratade sällan politik hemma. I min ungdom svängde jag därför mellan olika partier beroende på vilken sakfråga som var på tapeten, men ju äldre jag blivit desto mer självklar har min plats till vänster på den politiska skalan blivit.

För mig handlar politik om att ge människor förutsättningar för att kunna leva bra liv oavsett var man råkar vara född, vilka föräldrar man har eller om man haft turen att få vara frisk eller ej. Därför behöver vi fördela resurser från de som har det bättre, till de som har det sämre ställt.

För mig är Vänsterpartiet det parti som mest ser till att alla människor ska kunna få en dräglig tillvaro. Det är också Vänsterpartiet som hårdast drivit frågan om att stoppa vinstuttaget i välfärden. Jag vill att våra gemensamma skattepengar ska gå till vård, skola och omsorg och inte ner i företagarnas fickor!

Andra frågor jag brinner för är arbetsmiljö och arbetsrätt, som allt oftare hotas. Ett exempel är inskränkningar i konflikträtten. Maktbalansen på svensk arbetsmarknad har fungerat bra under många år med jämförelsevis få konflikter. Att rubba denna balans riskerar att bli ödesdigert för arbetarrörelsen!

Låga skatter ger inget välfärdssamhälle

Ulf på insändarplats i dagens tidning.

SKATTER

Om några veckor är det val och det tror jag inte någon missat.

Det som är fantastiskt för mig är alla inlägg jag ser på sociala medier om hur svensken på sin lönehundring betalar si och så mycket i skatt, sedan tankas bilen och då är det si och så mycket i skatt, sedan går turen till mataffären och då är det si och så mycket i moms, som också är en skatt och det hela avslutas med ett vad fan fick du för din lönehundring egentligen?

Jag ser detta som antingen ett bevis på en skola i fritt fall (och ni som läst mina insändare vet vem som är skyldig till det i så fall) eller en skola helt i händerna på billiga läromedel från Svenskt Näringsliv, där skatterna mest nämns som en bisak, något socialisterna införde för att avskräcka alla från att jobba.

För vad är det du får för din lönehundring?

Du har 18 månaders föräldraförsäkring som gör att du kan vara hemma med ditt nyfödda barn och få betalt för det, barnet har sedan gratis skolgång med ett mål mat per dag, gratis sjuk och tandvård och därtill ett bidrag från staten.

Ja, säger vän av ordning, jättebra, men jag har inga barn.

OK, du har billig sjukvård, om du så får cancer så får du sjukvård utan att någon byråkrat ska ägna livsviktiga veckor eller månader på att gå igenom ett försäkringsbrev för att se om du verkligen ska få den vården, sedan har du billiga mediciner (förvisso svårare att få tag på efter att borgarna ”förbättrade” apoteken men ändå), via arbetsgivaravgiften har du därtill möjlighet att vara hemma med betalt och om vi väljer rätt i september så kanske vi kan återupprätta den försäkringen till sin forna glans, eller så införs stupstocken igen, det avgör vi väljare.

Detta är bara några få av de fördelar som vi har av våra skatter och jag räds inte för att säga att om vi vill fortsätta njuta av dessa fördelar då kan vi inte rygga för att betala skatt för vi kan inte ha ett lågskattesamhälle och ett välfärdssamhälle på samma gång, de går inte ihop och när vissa talar om att vi får in pengar på sänkta skatter så är det som om du skulle gå ner i arbetstid för att få mer tid att leta pantburkar, visst inkomsterna blir fler men du lär inte tjäna något på det.

Tittar vi på Oskarshamn, så har kommunen cirka 2 500 anställda. De anställdas löner ökar lite varje år, materialen de jobbar med – oavsett om det är papper och penna i skola, blöjor på dagis, rollatorer till de gamla eller asfalt på gatorna – ökar i pris, men skatterna ligger kvar på samma nivå år efter år och när de till sist måste höjas så blir det ett avgrundsvrål av indignation på borgerligheten i synnerhet och allmänheten i allmänhet och ingen tänker på de pris- och lönehöjningar som skett sedan skatten höjdes sist, men de har märkt alla försämringar som har skett och varit vansinniga över dessa, men helt utan att sätta dem i samband med uteblivna skattehöjningar.

Sedan ska kommuner i allmänhet vara väldigt försiktiga med skattehöjningar då dessa slår blint och skatten är lika hög vad din inkomst än är men när de statliga ersättningarna sjunker så är det, det enda vi har kvar och till syvende och sist så blir vi tvungna att höja skatten.

Det sker dock icke som ett självändamål utan det sker för att ha kvar den välfärdsservice vi som nation har råd med.

ULF ÅMAN (V) Oskarshamn

Ing-Britt Runermark står på plats nr 14 på vår lista till kommunfullmäktige.

Jag heter Ing-Britt, född och uppvuxen i Uppsala och efter några turer hit och dit hamnade jag i Figeholm. Jag har alltid röstat med hjärtat till vänster och sent i livet bestämde jag mig för att också arbeta aktivt för Vänsterpartiet. För mig är V det enda parti som kompromisslöst och oförtrutet arbetar för ett solidariskt samhälle som står för det jag anser vara det absolut viktigaste i dag och för hela vårt framtida liv – allas lika värde från vaggan till graven. Jag vill ha ett människovänligare, mindre egoistiskt samhälle där vi pratar om ”vi” istället för ”jag” och där ordet solidaritet inte är på väg att försvinna.

Inkomstklyftorna i Sverige mellan fattig och rik har de senaste åren ökat stort. Vi behöver inte mer av den politiken. Bidrag i form av skattesänkningar och ränteavdrag är en orättvisa och måste bort eftersom det gynnar de rikaste. Jag vill att pengar ska satsas där de bäst behövs – vård, omsorg och skola.

Miljöhotet skrämmer mig och måste tas på allvar. Vi ska väl ändå inte vara lika oansvariga och bagatelliserande som Trump och bara vifta bort det som ett ”påhitt av forskarna”?
Landsbygden är viktig och epitetet ”det svikna Sverige” måste ändras genom att fler verkar för, och talar om, visionerna för framtidens liv i Sveriges landsbygder.

Jag är en obotlig optimist som tror att bara vi går samman så kan vi, om inte försätta berg, så i alla fall få ett mer rättvist och jämlikt samhälle än vad vi har idag.

Stig Gustavsson står på plats nr 7 på vår lista till kommunfullmäktige

Jag är 64 år gammal. Jobbat inom industrin de sista 40 åren varav en stor del av tiden som fackligt förtroendevald. Numera avtalspensionär sen två år tillbaka. Jag blev vänsterpartist i början på 70-talet på grund av de orättvisorna jag upplevde som facklig förtroendevald och även upplevde i resten av samhället och fortfarande upplever, vi kämpar på.

Jag vill med min närvaro i politiken försöka att se till så att alla får en rimlig möjlighet att klara sig, d.v.s. det finns ingen anledning som jag ser det att vissa människor kapar åt sig mer pengar än de kan göra av med under sin levnad medans andra inte får ihop till livets nödtorft.

Jag vill att barn ska få vara barn, en riktig utbildning värd namnet, jag blir rent ut sagt förbannad när jag ser svenska butikskedjor använder sig av länder där barnarbetare är vanligt förekommande och jag blir illamående när jag läser om vuxna människor som utnyttjar barn sexuellt.

Det är sådana här saker som jag vill ändra på. Kort sagt bort med alla orättvisor.