Låga skatter ger inget välfärdssamhälle
Ulf på insändarplats i dagens tidning.
SKATTER
Om några veckor är det val och det tror jag inte någon missat.
Det som är fantastiskt för mig är alla inlägg jag ser på sociala medier om hur svensken på sin lönehundring betalar si och så mycket i skatt, sedan tankas bilen och då är det si och så mycket i skatt, sedan går turen till mataffären och då är det si och så mycket i moms, som också är en skatt och det hela avslutas med ett vad fan fick du för din lönehundring egentligen?
Jag ser detta som antingen ett bevis på en skola i fritt fall (och ni som läst mina insändare vet vem som är skyldig till det i så fall) eller en skola helt i händerna på billiga läromedel från Svenskt Näringsliv, där skatterna mest nämns som en bisak, något socialisterna införde för att avskräcka alla från att jobba.
För vad är det du får för din lönehundring?
Du har 18 månaders föräldraförsäkring som gör att du kan vara hemma med ditt nyfödda barn och få betalt för det, barnet har sedan gratis skolgång med ett mål mat per dag, gratis sjuk och tandvård och därtill ett bidrag från staten.
Ja, säger vän av ordning, jättebra, men jag har inga barn.
OK, du har billig sjukvård, om du så får cancer så får du sjukvård utan att någon byråkrat ska ägna livsviktiga veckor eller månader på att gå igenom ett försäkringsbrev för att se om du verkligen ska få den vården, sedan har du billiga mediciner (förvisso svårare att få tag på efter att borgarna ”förbättrade” apoteken men ändå), via arbetsgivaravgiften har du därtill möjlighet att vara hemma med betalt och om vi väljer rätt i september så kanske vi kan återupprätta den försäkringen till sin forna glans, eller så införs stupstocken igen, det avgör vi väljare.
Detta är bara några få av de fördelar som vi har av våra skatter och jag räds inte för att säga att om vi vill fortsätta njuta av dessa fördelar då kan vi inte rygga för att betala skatt för vi kan inte ha ett lågskattesamhälle och ett välfärdssamhälle på samma gång, de går inte ihop och när vissa talar om att vi får in pengar på sänkta skatter så är det som om du skulle gå ner i arbetstid för att få mer tid att leta pantburkar, visst inkomsterna blir fler men du lär inte tjäna något på det.
Tittar vi på Oskarshamn, så har kommunen cirka 2 500 anställda. De anställdas löner ökar lite varje år, materialen de jobbar med – oavsett om det är papper och penna i skola, blöjor på dagis, rollatorer till de gamla eller asfalt på gatorna – ökar i pris, men skatterna ligger kvar på samma nivå år efter år och när de till sist måste höjas så blir det ett avgrundsvrål av indignation på borgerligheten i synnerhet och allmänheten i allmänhet och ingen tänker på de pris- och lönehöjningar som skett sedan skatten höjdes sist, men de har märkt alla försämringar som har skett och varit vansinniga över dessa, men helt utan att sätta dem i samband med uteblivna skattehöjningar.
Sedan ska kommuner i allmänhet vara väldigt försiktiga med skattehöjningar då dessa slår blint och skatten är lika hög vad din inkomst än är men när de statliga ersättningarna sjunker så är det, det enda vi har kvar och till syvende och sist så blir vi tvungna att höja skatten.
Det sker dock icke som ett självändamål utan det sker för att ha kvar den välfärdsservice vi som nation har råd med.
ULF ÅMAN (V) Oskarshamn