Vi måsta bättre försöka lösa de faktiska problem som finns!
”Vi måste ta människors oro på allvar!”
Denna fras hörs alltmer från politiker från höger och vänster, och jag säger till mig själv, vad bra, då kanske vi äntligen kan ta tag i det faktum att vårt land fortfarande är beroende av den farligaste energikällan människan någonsin uppfunnit, eller att arbetaren får mindre och mindre att säga till om i sitt arbete och i den offentliga debatten, eller att skillnaderna i det svenska samhället ökar lavinartat mellan rik och fattig?
Nej!
Den oro vi ska ta på allvar, är den om att en folkgrupp kan äga för mycket media, den om att muslimerna tyst håller på att invadera Europa, för att skapa Eurabien, den som säger att den grova brottsligheten ökar, trots att varje undersökning säger att den minskar, den som säger att vi måste möta flyktingar på Öresundsbron, med en kulkärve från ett maskingevär.
Den oron ska vi ta på allvar!
Då måste jag fråga, hur ska vi ta den på allvar?
Hur tar vi en oro på allvar när den inte bottnar i en verklighet?
Det kan ju vi som politiker inte påverka?
Vi kan inte möta den med åtgärder som löser problemen för problemen finns inte.
Det vi kan göra är att lösa de problem som faktiskt finns, vilket är en bra idé över hela linjen.
Vi kan se till att alla människor får en bra vård när de blir sjuka, att de får en bra utbildning när de går i skolan. Vi kan skapa jobb åt alla, med bra villkor. Vi kan se till så att ingen får gå från hus och hem när det blir arbetslöshet eller sjukdom. Vi kan se till så att det finns bostäder även till dem som inte har alla pengar i världen.
Detta är en liten del av de problem som alla människor drabbas av som bottnar i den verklighet vi lever i, den verklighet som vi politiker faktiskt kan påverka.
Det enda som krävs är att vi politiker säger till oss själva att vårt uppdrag är inte att följa utvecklingen i samhället, utan att leda utvecklingen i samhället.
För om inte vi leder utvecklingen i samhället då leds utvecklingen i samhället av andra, oftast av dem som har pengar.
Då gynnas också bara de som har pengar.
De som inga pengar har och som lämnas efter, börjar se problem som inte finns och skylla dessa på någon annan.
Det är en utveckling som vi har sett nu i tjugotalet år.
Nu är det dags att leda utvecklingen åt ett annat håll.
För alla!
Ulf Åman (V)Oskarshamn