1 Maj 2016

1majbild

 

Hej Kamrater, Feminister, Socialister och första maj firande

Det känns i kroppen att få stå här idag,

1a maj, i vår fina stadspark och prata inför er. Så länge som jag kan minnas så har den här dagen alltid varit mycket speciell och bilden, i mig, med de röda fanorna har alltid funnits.

Idag vill jag prata med er, om det som är viktigt, och om det som färgat vår tid alldeles för länge nu. Jag vill lyfta blicken och jag vill påstå, att tillsammans gör vi skillnad.

 

Under den tid som förflutit sedan valet 2014 har den politiska kartan ritats om.

Miljöpartiet har gått från att göra anspråk på att vara Sverigedemokraternas motpol i svensk politik till att administrera en restriktiv flyktingpolitik.

Moderaterna har slutat prata om att vi ska öppna våra hjärtan och istället öppnat dörren för att regera med stöd av Sverigedemokraterna.

Kristdemokraterna gör försök efter försök till att sätta landet i kris med krav om en gemensam alliansbudget, och det endast för att stjälpa regeringen, och med det låter de sverigedemokraterna få ännu större inflytande.

Den politiska debatten har succesivt flyttats allt längre högerut. Sverigedemokraternas problemformuleringar är nu utgångspunkten för såväl borgerliga ledarsidor som Moderaternas och många andra partiers politiska utspel.

 

Vi hör stöveltrampet. Flyktingförläggningar som brinner, högerextremister mördar skolbarn och vi har nazistiska lynchmobbar på våra gator och trygghetsvakter med en suspekt agenda på våra badhus.

Men det finns inget ödesbestämt i den utvecklingen. Vi kan fortfarande kämpa emot och vi ska göra det.

Borgarna utnyttjar det nya läget till att flytta fram sina positioner. Nu ställer de helt öppet utsatta grupper mot varandra.  Exempel är Annie Lööfs hot att lagstifta om lägre löner för flyktingar, och i deras senaste budgetproposition så vill man sänka a-kassan. Som om klyftorna i Sverige inte var stora nog redan.

Samtidigt vill borgarna i bordssamtalen som nyligen avstannat något, till varje pris få igenom marknadshyror. Så nu vet vi vad som väntar om borgarna får som de vill. Det blir lägre löner och högre hyror.

Annie Lööfs hot är inga tomma ord. Tvärtom. Gång efter gång har borgarna visat att de är kapabla att tvinga regeringen till eftergifter. Ett stort steg bort från den svenska modellen tog man i migrationsuppgörelsen genom att gå med på yrkesintroduktionsanställningar utan kollektivavtal.  De överenskommelser regeringen slutit om försvaret, flyktingpolitiken och terrorlagstiftningen är inte bred blocköverskridande samförståndspolitik. De är ett samarbete på högerns villkor. Tydligt blev det när regeringen gick med på att införa tillfälliga uppehållstillstånd. Nu reser land efter land stängsel. Och alltfler flyktingar fastnar på sin färd genom ett kallt ogästvänligt Europa.

 

I en tid när inte bara Sverigedemokraterna, utan även Kristdemokrateran, Liberalerna och Moderaterna knappt talar om något annat än invandring, så pratas det alldeles för lite om andra frågor. Konflikter hamnar på fel ställe. Vår uppgift är att se till att konflikterna i samhället hamnar där de hör hemma – på vänster – höger skalan. Vi pratar gärna om problemen inom socialtjänsten och skolan. Men vi vägrar skylla på flyktingarna. Vi vägrar att ställa utsatta grupper mot varandra. För sanningen är ju den att vi hade ont om behöriga lärare redan tidigare och att pressen på socialsekreterarna varit stor länge.

Vår uppgift i debatten är att prata om samhällsbygget.

Vi bygger ett starkt samhälle – Borgarna bygger ett som ger vika vid minsta kris.

Om man sänker skatterna med 140 miljarder och låter välfärden stå och blöda för vinster – då blir vårt samhälle mindre tryggt och mindre stabilt

 

Vi behöver prata om de verkliga samhällsproblemen, som arbetslöshet och bostadsbrist. Vi behöver presentera förslag som gynnar alla. Borgarna har alltid velat sänka lönerna för arbetare. Nu använder de flyktingarna som förevändning. Vårt svar är att kräva en lön att leva på, för alla.

Vi kommer aldrig gå med på att ställa utsatta grupper mot varandra. Vi måste inte alls välja mellan medmänsklighet och välfärd.

I budgetförhandlingarna med regeringen har vi visat att Vänsterpartiet gör skillnad. Tillsammans gör vi skillnad. Vi visar att det går att bygga bra bostäder med hyror som man inte behöver vara högavlönad för att kunna betala. Vi ska visa att det går att satsa på fler jobb i välfärden istället för på pigbidrag till överklassen.

Det är dags för nästa våning i samhällsbygget. Men vi i Vänsterpartiet kan inte bygga den ensamma. Bara tillsammans med miljörörelsen, fackföreningsrörelsen, hyresgäströrelsen

och de röd-gröna kan vi skapa ett bättre samhälle.

Om vi vill se en röd seger i nästa val så måste socialdemokraterna tillsammans med oss i Vänsterpartiet våga visa väljarna att det är stor skillnad på höger och vänster.

Att återställa den välfärd stat som fått förfalla under år av nyliberal politik, kommer att kosta. Så hur ska vi då finansiera de investeringar som krävs? Vi vill lösa det på två sätt.
Vi vill att alla ska betala skatt efter bärkraft och vi vill låna till lönsamma investeringar.

De som har mest kan helt enkelt bidra med mycket mer än de gör idag. Den absolut rikaste delen av befolkningen, drar ifrån medan många vanliga människor har otrygga jobb och svårt att klara försörjningen. Koncentrationen av rikedomen har förstärkts och Sverige är det land i OECD där klyftorna ökat snabbast de senaste tjugo åren.

Jag välkomnar att man har släppt principen om att alla satsningar ska finansieras krona för krona. En företagare som inte lånar till investeringar i ett läge med den nuvarande räntan kastar bort ett tillfälle att öka sitt värde. Samma sak gäller för Sverige.

Vi kan nu se att det vänder. När Vänsterpartiet har förhandlat med regeringen och man nyligen levererade beskedet att man kommer att skapa 10 nya, stadigvarande miljarder till välfärden i kommun och landsting, så visar man på skillnad. Man talar om det som är viktigt.

Sveriges framgång bygger på att vi investerar i sådant som vi behöver – bostäder, skolor, infrastruktur och annat men också i människor – i utbildning, hälsa och jämlikhet. Att alla barn har en lärare som kan lyssna på dem. Att den som blir sjuk får all hjälp som behövs. Att våra äldre har personal som inte går på knäna. Att den som hamnat snett får en andra chans.

Detta är en fråga om värderingar, men det är också ett framgångsrecept som vi inte får tappa bort. Det är när vi investerar som vi kan sätta alla i arbete. Det är när vi investerar tillräckligt som vi kan lösa inte bara ett utan många problem i samhället. Det är då Sverige utvecklas och växer.

Lokalt här i Oskarshamn så innebär det att vi 2017 kommer att ha ungefär 35 miljoner mer att göra välfärd för. Vi kommer att kunna göra vår skola lite bättre, våra storlekar på grupper i förskolan något mindre. Vi kommer att kunna anställa fler inom omsorgen, vi kommer att kunna göra Oskarshamn bättre för många.

Tiden efter valet 2014 har bjudit på så mycket dramatik att det som vi själva åstakomit lätt hamnar i bakgrunden. Så det kan vara värt att påminna oss om våra segrar.

Till att börja med fällde vi en borgerlig regering som under åtta år gjorde sitt bästa för att öka klyftorna och sälja ut välfärden. Tillsammans har vi avskaffat stupstocken i sjukförsäkringssystemet, fasat ut Fas-3, höjt A-kassan för första gången på väldigt, väldigt länge. Vid nyåret blev mediciner till barn avgiftsfria och grundnivån i föräldrar försäkringen höjdes. Fler anställdes i äldrevården och avgiftsfri öppenvård för våra allra äldsta är andra framgångar.

Det är vi i Vänsterpartiet som har lösningarna som flertalet vill se förverkligade. Vi har en majoritet bakom oss när vi kräver ett slut på vinster i välfärden, slut på vinster på våra gemensamma skattepengar.

Vi har all anledning till att känna hopp och tillförsikt inför framtiden.

För att få fler att dela vår framtidstro så vill vi i Vänsterpartiet tillsammas med resten av arbetarrörelsen leverera praktiska reformer som gör folks vardag bättre. Reformer som pekar mot en annan samhällsordning. Reformer som förenar olika grupper istället för att splittra dem.

Aldrig tidigare har vi haft en så avgörande roll i svensk politik, eller en så viktig uppgift framför oss.

När högern närmar sig Sverigedemokraterna är det vi tillsammans som står upp för alls lika värde.

Detta är en tid som kräver att vi alla visar prov på mod, lugn och själförtroende. Vår uppgift är att visa att en annan politik är möjlig. Att en annan samhällsutveckling är möjlig. Att en annan värld är möjlig.

Tillsammans gör vi skillnad!

 

Oskarshamn 1 Maj 2016

vänsterkongressen i Örebro

Ett val mellan omtanke och girighet
Publicerat 31 maj, 2016
Valet 2014 handlade mycket om vinster och bonusar i välfärden. För många var valet inte så svårt. Fler undersköterskor eller fortsatt aktieutdelning för riskkapitalister? En bra skola och start i livet för alla barn eller bara för de som anses lönsamma? Förtjänar våra äldre en värdig ålderdom eller ska det snålas för att pressa fram maximal vinst? Det var kort sagt ett val mellan omtanke och girighet.

Kalmardelegationen-16-768x432

 

Jesefin Hellvin, Jens Körge, Lena Fyhr, Kaj Raving, Anita Strömberg, Sylvia Borg, Irene Fleetwood och Per Gawelund
Jesefin Hellvin, Jens Körge, Lena Fyhr, Kaj Raving, Anita Strömberg, Sylvia Borg, Irene Fleetwood och Per Gawelund
Länge var Vänsterpartiet ensam om att debattera och kämpa mot vinsterna i välfärden. I takt med att skandalerna och girigheten i välfärdsbolagen avslöjades växte vreden hos allmänheten. Miljöpartiet och Socialdemokraterna började anamma Vänsterpartiets politik mot vinster i välfärden. Även Sverigedemokraterna och stora delar av övriga borgerligheten försökte låta som en vänsterpartist. Till och med den förra finansministern, moderaten Anders Borg, ondgjorde sig över gnidna och skrupelfria välfärdsprofitörer.

På valnatten stod det klart att många röstat för en politik bort från vinstjakten i välfärden. Den nya S och Mp regeringen behövde Vänsterpartiet för att få igenom en statsbudget. Ett absolut villkor från Vänsterpartiet att ens inleda förhandlingar var att vinsterna i välfärden skulle fasas ut. En utredning tillsattes som i november i år ska presentera hur detta ska förverkligas.

I spåren av den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget har debatten om vinsterna i välfärden klingat av. Under tiden har Svenskt Näringsliv och andra lobbyorganisationer för välfärdskoncernerna gjort en rejäl motoffensiv. Efter hemliga lobbymöten med lyxiga middagsbjudningar gjorde SD en kovändning i synen på vinster i välfärden. Därmed har det parlamentariska läget i riksdagen förändrats och vinstutredningen riskerar att röstas ner. Samtidigt har festen på skattemedel i skymundan fortsatt i allt högre fart.

Men härom veckan kom en granskning av välfärdsmarknaden av SKL:s nyhetstidning Dagens samhälle. De 16 största välfärdsbolagen rankades och i topp hittar vi riskkapitalbolagägda Academedia och Ambea (f.d. Carema), börsbolagen Capio, Attendo och Humana samt Aleris och Kunskapsskolan som ägs av familjen Wallenbergs maktbolag Investor. 2014 ökade köpen av privata välfärdstjänster med ungefär 5 procent och landade på 103 miljarder kronor. Granskningen av årsboksluten för 2015 visar att trenden med stabila vinstökningar fortsätter. Det framgår också att utvecklingen gynnar jättarna på välfärdsmarknaden. De små verksamheterna, ofta idéburna utan vinstsyfte, trängs alltså undan.

I artikeln intervjuas Henrik Borelius, VD i vårdkoncernen Attendo. Han berättar att kommunerna är pressade av ökande omsorgsbehov och nu inte ens ställer frågor om bolagens vinstkrav. Den statliga utredningen om vinsterna i välfärden anser han vara otidsenlig. Egenintresset ljuger sällan. Han kammar hem svindlande summor på businessen i välfärden. Räknat i enbart lön leder han ligan för bäst betalda direktörer i branschen. Han tjänade 435 000 kronor i månaden, det vill säga 5,2 miljoner, förra året. Det är dock VD:n i vårdbolaget Ambea, Fredrik Gren, som totalt sett toppar ligan för 2015. Med en årslön på 4 miljoner och en bonus på 3,5 miljoner kronor, fick han en sammanlagd inkomst på 7,5 miljoner kronor. Värt att komma ihåg är att detta är skattepengar som skulle gått till sjuka, barn och äldre.

Nu får det vara slutfestat på våra skattepengar. När utredningsförslagen redovisas ligger makten hos riksdagen. Lita på att Vänsterpartiet kommer ta fighten för att få bort vinstintresset i välfärden. Men det är bara tillsammans med en folklig opinion som vi kan hjälpa de andra partierna att välja omtanke istället för girighet.

Kaj Raving (V) Sylvia Borg (V) Irene Fleetwood (V) Lena Fyhr (V) Per Gawelund (V) Josefin Hellvin (V) Jens Körge (V) Anita Strömberg (V)

brev från Jonas

Hej,

Idag presenteras vårbudgeten. Tack vare Vänsterpartiet är det en budget som kommer att göra skillnad på många sjukhus, skolor och äldreboenden runtom i landet.

Jag reser mycket i Sverige men under den senaste hösten och vintern var det extra mycket. Inför budgetförhandlingarna åkte Ulla Andersson, jag och flera andra från Vänsterpartiet runt för att lyssna på människor om vad som behövs allra mest just nu. Vi var på Sahlgrenskas ambulanscentral i Göteborg och äldreboenden i Umeå. Vi träffade Kommunal i Växjö, socionomer i Malmö och förberedelseklasser i Bollnäs. Och vi besökte många, många andra arbetsplatser och organisationer.

Den svenska välfärden är överlag bra, men gång på gång ser vi att det behövs fler anställda. Fler undersköterskor som ger en bra vardag för de äldre och ser till att sjuka får en riktigt bra vård. Fler lärare så att varje barn får chans att lära sig det man ska och verkligen blir lyssnat på. Det behöver satsas pengar och det behöver vara långsiktigt så att man verkligen kan anställa.

Vårt huvudkrav inför budgetförhandlingarna med regeringen blev därför 10 miljarder kronor till fler anställda i välfärden. Vi krävde att det skulle vara ett permanent stöd, inte någon tillfällig satsning. Efter långa förhandlingar stod det så klart att vi fått igenom vårt krav. De 10 vänstermiljarderna blir nu verklighet. Det är den största permanenta höjningen av stödet till den svenska välfärden sedan början av 90-talet. Troligen är det den största satsningen någonsin som vårt parti fått igenom i en budgetförhandling.

De 10 vänstermiljarderna är också klockren feministisk politik. Nästan en miljon kvinnor arbetar i välfärden och drabbas av stressen som uppstår när man är för få anställda. Vi vet också att det främst är kvinnor som får täcka upp i familjen när till exempel äldreomsorgen inte räcker till. Där gör vi skillnad. För att få en bild av vad pengarna innebär så motsvarar de kostnaden för att anställa omkring 25 000 undersköterskor.

En del av pengarna kommer från att vi fick igenom vårt krav på bättre beskattning av bankerna. De gör enorma vinster samtidigt som det finns sjuka som borde få bättre vård och förskolebarn som borde få mindre barngrupper. För Vänsterpartiet är det självklart att sådana orättvisor behöver rättas till och därför blir det nu bankskatt och vänstermiljarder. För det är ju ett sådant parti vi är. Vi har värderingarna om rättvisa och feminism. Och vi ser till att utifrån dem göra verklig förändring.

Jonas Sjöstedt, partiordförande